ฉ นิสฺสารณียา ธาตุโย✎ ร่าง
Cha nissaraṇiyā dhātuyo.
Six elements of escape:
อ้างอิงPTS 3.248 · สยามรัฐ 11.260
อิธาวุโส ภิกฺขุ เอวํ วเทยฺย✎ ร่าง
Idhāvuso, bhikkhu evaṁ vadeyya:
Take a mendicant who says:
เมตฺตา หิ โข เม เจโตวิมุตฺติ ภาวิตา พหุลีกตา ยานีกตา
@เชิงอรรถ: ๑ ม. ยุ. อาธานคาหี ฯ ๒ ม. ยุ. ปิสทฺโท น ทิสฺสติ ฯ
วตฺถุกตา อนุฏฺฐิตา ปริจิตา สุสมารทฺธา✎ ร่าง
‘mettā hi kho me cetovimutti bhāvitā bahulīkatā yānīkatā vatthukatā anuṭṭhitā paricitā susamāraddhā,
‘I’ve developed the heart’s release by love. I’ve cultivated it, made it my vehicle and my basis, kept it up, consolidated it, and properly implemented it.
อถ จ ปน เม
พฺยาปาโท จิตฺตํ ปริยาทาย ติฏฺฐตีติ ฯ✎ ร่าง
atha ca pana me byāpādo cittaṁ pariyādāya tiṭṭhatī’ti.
Yet somehow ill will still occupies my mind.’
โส มา เหวนฺติสฺส วจนีโย
มา อายสฺมา เอวํ อวจ มา ภควนฺตํ อพฺภาจิกฺขิ น หิ สาธุ
ภควโต อพฺภกฺขานํ น หิ ภควา เอวํ วเทยฺย ฯ✎ ร่าง
So ‘mā hevan’tissa vacanīyo, ‘māyasmā evaṁ avaca, mā bhagavantaṁ abbhācikkhi, na hi sādhu bhagavato abbhakkhānaṁ, na hi bhagavā evaṁ vadeyya.
They should be told, ‘Not so, venerable! Don’t say that. Don’t misrepresent the Buddha, for misrepresentation of the Buddha is not good. And the Buddha would not say that.
อฏฺฐานเมตํ
อาวุโส อนวกาโส ยํ เมตฺตาย เจโตวิมุตฺติยา ภาวิตาย พหุลีกตาย
ยานีกตาย วตฺถุกตาย อนุฏฺฐิตาย ปริจิตาย สุสมารทฺธาย✎ ร่าง
Aṭṭhānametaṁ, āvuso, anavakāso, yaṁ mettāya cetovimuttiyā bhāvitāya bahulīkatāya yānīkatāya vatthukatāya anuṭṭhitāya paricitāya susamāraddhāya.
It’s impossible, reverend, it cannot happen that the heart’s release by love has been developed and properly implemented,
อถ
จ ปนสฺส พฺยาปาโท จิตฺตํ ปริยาทาย ฐสฺสตีติ ๑- เนตํ ฐานํ
วิชฺชติ ฯ✎ ร่าง
Atha ca panassa byāpādo cittaṁ pariyādāya ṭhassati, netaṁ ṭhānaṁ vijjati.
yet somehow ill will still occupies the mind.
นิสฺสรณํ เหตํ อาวุโส พฺยาปาทสฺส ยทิทํ เมตฺตา
เจโตวิมุตฺติ ๒- ฯ✎ ร่าง
Nissaraṇaṁ hetaṁ, āvuso, byāpādassa, yadidaṁ mettā cetovimuttī’ti.
For it is the heart’s release by love that is the escape from ill will.’
อิธ ปนาวุโส ภิกฺขุ เอวํ วเทยฺย✎ ร่าง
Idha panāvuso, bhikkhu evaṁ vadeyya:
Take another mendicant who says:
กรุณา หิ โข เม
เจโตวิมุตฺติ ภาวิตา พหุลีกตา ยานีกตา วตฺถุกตา อนุฏฺฐิตา
ปริจิตา สุสมารทฺธา✎ ร่าง
‘karuṇā hi kho me cetovimutti bhāvitā bahulīkatā yānīkatā vatthukatā anuṭṭhitā paricitā susamāraddhā.
‘I’ve developed the heart’s release by compassion. I’ve cultivated it, made it my vehicle and my basis, kept it up, consolidated it, and properly implemented it.
อถ จ ปน เม วิเหสา จิตฺตํ ปริยาทาย
ติฏฺฐตีติ ฯ✎ ร่าง
Atha ca pana me vihesā cittaṁ pariyādāya tiṭṭhatī’ti,
Yet somehow the thought of harming still occupies my mind.’
โส มา เหวนฺติสฺส วจนีโย มา อายสฺมา เอวํ อวจ
มา ภควนฺตํ อพฺภาจิกฺขิ น หิ สาธุ ภควโต อพฺภกฺขานํ น
หิ ภควา เอวํ วเทยฺย ฯ✎ ร่าง
so ‘mā hevan’tissa vacanīyo ‘māyasmā evaṁ avaca, mā bhagavantaṁ abbhācikkhi, na hi sādhu bhagavato abbhakkhānaṁ, na hi bhagavā evaṁ vadeyya.
They should be told, ‘Not so, venerable! …
อฏฺฐานเมตํ อาวุโส อนวกาโส ยํ
กรุณาย เจโตวิมุตฺติยา ภาวิตาย พหุลีกตาย ยานีกตาย
วตฺถุกตาย อนุฏฺฐิตาย ปริจิตาย สุสมารทฺธาย✎ ร่าง
Aṭṭhānametaṁ, āvuso, anavakāso, yaṁ karuṇāya cetovimuttiyā bhāvitāya bahulīkatāya yānīkatāya vatthukatāya anuṭṭhitāya paricitāya susamāraddhāya,
อถ จ ปนสฺส
วิเหสา จิตฺตํ ปริยาทาย ฐสฺสตีติ ๑- เนตํ ฐานํ วิชฺชติ ฯ✎ ร่าง
atha ca panassa vihesā cittaṁ pariyādāya ṭhassati, netaṁ ṭhānaṁ vijjati.
นิสฺสรณํ เหตํ อาวุโส วิเหสาย ยทิทํ กรุณา เจโตวิมุตฺติ ๒- ฯ✎ ร่าง
Nissaraṇaṁ hetaṁ, āvuso, vihesāya, yadidaṁ karuṇā cetovimuttī’ti.
For it is the heart’s release by compassion that is the escape from thoughts of harming.’
อิธ ปนาวุโส ภิกฺขุ เอวํ วเทยฺย✎ ร่าง
Idha panāvuso, bhikkhu evaṁ vadeyya:
Take another mendicant who says:
อ้างอิงPTS 3.249 · สยามรัฐ 11.261 · พุทธชยันตี 9.422
มุทิตา หิ โข เม เจโตวิมุตฺติ ภาวิตา
พหุลีกตา ยานีกตา วตฺถุกตา อนุฏฺฐิตา ปริจิตา สุสมารทฺธา✎ ร่าง
‘muditā hi kho me cetovimutti bhāvitā bahulīkatā yānīkatā vatthukatā anuṭṭhitā paricitā susamāraddhā.
‘I’ve developed the heart’s release by rejoicing. I’ve cultivated it, made it my vehicle and my basis, kept it up, consolidated it, and properly implemented it.
อถ จ ปน
@เชิงอรรถ: ๑ ม. อิติสทฺโท น ทิสฺสติ ฯ ๒ เจโตวิมุตฺตีติ ฯ
เม อรติ จิตฺตํ ปริยาทาย ติฏฺฐตีติ ฯ✎ ร่าง
Atha ca pana me arati cittaṁ pariyādāya tiṭṭhatī’ti,
Yet somehow discontent still occupies my mind.’
โส มา เหวนฺติสฺส วจนีโย
มา อายสฺมา เอวํ อวจ มา ภควนฺตํ อพฺภาจิกฺขิ น หิ สาธุ
ภควโต อพฺภกฺขานํ น หิ ภควา เอวํ วเทยฺย✎ ร่าง
so ‘mā hevan’tissa vacanīyo ‘māyasmā evaṁ avaca, mā bhagavantaṁ abbhācikkhi, na hi sādhu bhagavato abbhakkhānaṁ, na hi bhagavā evaṁ vadeyya.
They should be told, ‘Not so, venerable! …
ฯ✎ ร่าง
tattha sabbeheva saṅgāyitabbaṁ …pe… atthāya hitāya sukhāya devamanussānaṁ.
You should all recite these in concert.
อฏฺฐานเมตํ
อาวุโส อนวกาโส ยํ มุทิตาย เจโตวิมุตฺติยา ภาวิตาย พหุลีกตาย
ยานีกตาย วตฺถุกตาย อนุฏฺฐิตาย ปริจิตาย สุสมารทฺธาย✎ ร่าง
Aṭṭhānametaṁ, āvuso, anavakāso, yaṁ muditāya cetovimuttiyā bhāvitāya bahulīkatāya yānīkatāya vatthukatāya anuṭṭhitāya paricitāya susamāraddhāya,
อถ จ ปนสฺส อรติ จิตฺตํ ปริยาทาย ฐสฺสตีติ ๑- เนตํ ฐานํ วิชฺชติ ฯ✎ ร่าง
atha ca panassa arati cittaṁ pariyādāya ṭhassati, netaṁ ṭhānaṁ vijjati.
นิสฺสรณํ เหตํ อาวุโส อรติยา ยทิทํ มุทิตา เจโตวิมุตฺติ ๒- ฯ✎ ร่าง
Nissaraṇaṁ hetaṁ, āvuso, aratiyā, yadidaṁ muditā cetovimuttī’ti.
For it is the heart’s release by rejoicing that is the escape from discontent.’
อิธ ปนาวุโส ภิกฺขุ เอวํ วเทยฺย✎ ร่าง
Idha panāvuso, bhikkhu evaṁ vadeyya:
Take another mendicant who says:
อ้างอิงฉัฏฐสังคายนา 3.197
อุเปกฺขา หิ โข
เม เจโตวิมุตฺติ ภาวิตา พหุลีกตา ยานีกตา วตฺถุกตา อนุฏฺฐิตา
ปริจิตา สุสมารทฺธา✎ ร่าง
‘upekkhā hi kho me cetovimutti bhāvitā bahulīkatā yānīkatā vatthukatā anuṭṭhitā paricitā susamāraddhā.
‘I’ve developed the heart’s release by equanimity. I’ve cultivated it, made it my vehicle and my basis, kept it up, consolidated it, and properly implemented it.
อถ จ ปน เม ราโค จิตฺตํ ปริยาทาย
ติฏฺฐตีติ ฯ✎ ร่าง
Atha ca pana me rāgo cittaṁ pariyādāya tiṭṭhatī’ti.
Yet somehow desire still occupies my mind.’
โส มา เหวนฺติสฺส วจนีโย มา อายสฺมา เอวํ
อวจ มา ภควนฺตํ อพฺภาจิกฺขิ น หิ สาธุ ภควโต อพฺภกฺขานํ
น หิ ภควา เอวํ วเทยฺย ฯ✎ ร่าง
So ‘mā hevan’tissa vacanīyo ‘māyasmā evaṁ avaca, mā bhagavantaṁ abbhācikkhi, na hi sādhu bhagavato abbhakkhānaṁ, na hi bhagavā evaṁ vadeyya.
They should be told, ‘Not so, venerable! …
อฏฺฐานเมตํ อาวุโส อนวกาโส
ยํ อุเปกฺขาย เจโตวิมุตฺติยา ภาวิตาย พหุลีกตาย ยานีกตาย
วตฺถุกตาย อนุฏฺฐิตาย ปริจิตาย สุสมารทฺธาย✎ ร่าง
Aṭṭhānametaṁ, āvuso, anavakāso, yaṁ upekkhāya cetovimuttiyā bhāvitāya bahulīkatāya yānīkatāya vatthukatāya anuṭṭhitāya paricitāya susamāraddhāya,
อถ จ ปนสฺส ราโค
จิตฺตํ ปริยาทาย ฐสฺสตีติ ๑- เนตํ ฐานํ วิชฺชติ ฯ✎ ร่าง
atha ca panassa rāgo cittaṁ pariyādāya ṭhassati netaṁ ṭhānaṁ vijjati.
นิสฺสรณํ เหตํ
อาวุโส ราคสฺส ยทิทํ อุเปกฺขา เจโตวิมุตฺติ ๒- ฯ✎ ร่าง
Nissaraṇaṁ hetaṁ, āvuso, rāgassa, yadidaṁ upekkhā cetovimuttī’ti.
For it is the heart’s release by equanimity that is the escape from desire.’
อิธ ปนาวุโส ภิกฺขุ เอวํ วเทยฺย✎ ร่าง
Idha panāvuso, bhikkhu evaṁ vadeyya:
Take another mendicant who says:
อ้างอิงสยามรัฐ 11.262 · พุทธชยันตี 9.424
อนิมิตฺตา หิ โข เม
เจโตวิมุตฺติ ภาวิตา พหุลีกตา ยานีกตา วตฺถุกตา อนุฏฺฐิตา ปริจิตา
สุสมารทฺธา✎ ร่าง
‘animittā hi kho me cetovimutti bhāvitā bahulīkatā yānīkatā vatthukatā anuṭṭhitā paricitā susamāraddhā.
‘I’ve developed the signless release of the heart. I’ve cultivated it, made it my vehicle and my basis, kept it up, consolidated it, and properly implemented it.
อถ จ ปน เม นิมิตฺตานุสาริ วิญฺญาณํ โหตีติ ฯ✎ ร่าง
Atha ca pana me nimittānusāri viññāṇaṁ hotī’ti.
Yet somehow my consciousness still follows after signs.’
โส มา
@เชิงอรรถ: ๑ ม. อิติสทฺโท น ทิสฺสติ ฯ ๒ ม. เจโตวิมุตฺตีติ ฯ
เหวนฺติสฺส วจนีโย มา อายสฺมา เอวํ อวจ มา ภควนฺตํ
อพฺภาจิกฺขิ น หิ สาธุ ภควโต อพฺภกฺขานํ น หิ ภควา เอวํ
วเทยฺย ฯ✎ ร่าง
So ‘mā hevan’tissa vacanīyo ‘māyasmā evaṁ avaca, mā bhagavantaṁ abbhācikkhi, na hi sādhu bhagavato abbhakkhānaṁ, na hi bhagavā evaṁ vadeyya.
They should be told, ‘Not so, venerable! …
อฏฺฐานเมตํ อาวุโส อนวกาโส ยํ อนิมิตฺตาย
เจโตวิมุตฺติยา ภาวิตาย พหุลีกตาย ยานีกตาย วตฺถุกตาย
อนุฏฺฐิตาย ปริจิตาย สุสมารทฺธาย✎ ร่าง
Aṭṭhānametaṁ, āvuso, anavakāso, yaṁ animittāya cetovimuttiyā bhāvitāya bahulīkatāya yānīkatāya vatthukatāya anuṭṭhitāya paricitāya susamāraddhāya,
อถ จ ปนสฺส นิมิตฺตานุสาริ
วิญฺญาณํ ภวิสฺสตีติ ๑- เนตํ ฐานํ วิชฺชติ ฯ✎ ร่าง
atha ca panassa nimittānusāri viññāṇaṁ bhavissati, netaṁ ṭhānaṁ vijjati.
นิสฺสรณํ เหตํ อาวุโส
สพฺพนิมิตฺตานํ ยทิทํ อนิมิตฺตา เจโตวิมุตฺติ ๒- ฯ✎ ร่าง
Nissaraṇaṁ hetaṁ, āvuso, sabbanimittānaṁ, yadidaṁ animittā cetovimuttī’ti.
For it is the signless release of the heart that is the escape from all signs.’
อิธ ปนาวุโส ภิกฺขุ เอวํ วเทยฺย✎ ร่าง
Idha panāvuso, bhikkhu evaṁ vadeyya:
Take another mendicant who says:
อ้างอิงPTS 3.250
อสฺมีติ โข เม
วิคเต ๓- อยมหมสฺมีติ น สมนุปสฺสามิ ฯ✎ ร่าง
‘asmīti kho me vigataṁ, ayamahamasmīti na samanupassāmi,
‘I’m rid of the conceit “I am”. And I don’t regard anything as “I am this”.
อถ จ ปน เม
วิจิกิจฺฉากถงฺกถาสลฺลํ จิตฺตํ ปริยาทาย ติฏฺฐตีติ ฯ✎ ร่าง
atha ca pana me vicikicchākathaṅkathāsallaṁ cittaṁ pariyādāya tiṭṭhatī’ti.
Yet somehow the dart of doubt and indecision still occupies my mind.’
โส มา
เหวนฺติสฺส วจนีโย มา อายสฺมา เอวํ อวจ มา ภควนฺตํ
อพฺภาจิกฺขิ น หิ สาธุ ภควโต อพฺภกฺขานํ น หิ ภควา เอวํ
วเทยฺย ฯ✎ ร่าง
So ‘mā hevan’tissa vacanīyo ‘māyasmā evaṁ avaca, mā bhagavantaṁ abbhācikkhi, na hi sādhu bhagavato abbhakkhānaṁ, na hi bhagavā evaṁ vadeyya.
They should be told, ‘Not so, venerable! Don’t say that. Don’t misrepresent the Buddha, for misrepresentation of the Buddha is not good. And the Buddha would not say that.
อฏฺฐานเมตํ อาวุโส อนวกาโส ยํ อสฺมีติ วิคเต
อยมหมสฺมีติ จ อสมนุปสฺสโต✎ ร่าง
Aṭṭhānametaṁ, āvuso, anavakāso, yaṁ asmīti vigate ayamahamasmīti asamanupassato,
It’s impossible, reverend, it cannot happen that the conceit “I am” has been done away with, and nothing is regarded as “I am this”,
อถ จ ปนสฺส วิจิกิจฺฉากถงฺกถาสลฺลํ
จิตฺตํ ปริยาทาย ฐสฺสตีติ ๑- เนตํ ฐานํ วิชฺชติ ฯ✎ ร่าง
atha ca panassa vicikicchākathaṅkathāsallaṁ cittaṁ pariyādāya ṭhassati, netaṁ ṭhānaṁ vijjati.
yet somehow the dart of doubt and indecision still occupy the mind.
นิสฺสรณํ
เหตํ อาวุโส วิจิกิจฺฉากถงฺกถาสลฺลสฺส ยทิทํ อสฺมีติ ๔-
มานสมุคฺฆาโต ฯ✎ ร่าง
Nissaraṇaṁ hetaṁ, āvuso, vicikicchākathaṅkathāsallassa, yadidaṁ asmimānasamugghāto’ti.
For it is the uprooting of the conceit “I am” that is the escape from the dart of doubt and indecision.’