เนื้อความทั้งข้อ
แปลไทย ฉบับหลวง
บาลีอักษรไทย
[๓๕๘] อุคคาหมานปริพาชกผู้สมณมุณฑิกาบุตร ได้กล่าวกะนายช่างไม้ชื่อปัญจกังคะ
ผู้นั่ง ณ ที่ควรส่วนข้างหนึ่งว่า ดูกรนายช่างไม้ เราย่อมบัญญัติบุรุษบุคคลผู้ประกอบด้วยธรรม ๔
ประการว่า เป็นผู้มีกุศลสมบูรณ์ มีกุศลอย่างยิ่ง เป็นสมณะถึงภูมิปฏิบัติอันอุดม ไม่มีใครรบได้
ธรรม ๔ ประการเป็นไฉน ดูกรนายช่างไม้ บุคคลในโลกนี้ไม่ทำกรรมชั่วด้วยกาย ไม่กล่าววาจา
ชั่ว ไม่ดำริถึงความดำริชั่ว ไม่เลี้ยงชีพชั่ว เราบัญญัติบุรุษบุคคลผู้ประกอบด้วยธรรม ๔ ประการ
นี้แลว่า เป็นผู้มีกุศลสมบูรณ์ มีกุศลอย่างยิ่ง เป็นสมณะถึงภูมิปฏิบัติอันอุดม ไม่มีใครรบได้
ดังนี้. ลำดับนั้น นายช่างไม้ชื่อปัญจกังคะไม่ยินดี ไม่คัดค้านภาษิตของอุคคาหมานปริพาชกผู้
สมณมุณฑิกาบุตร แล้วลุกจากอาสนะหลีกไป ด้วยดำริว่า เราจักรู้แจ้งเนื้อความแห่งภาษิตนี้ใน
สำนักของพระผู้มีพระภาค เขาเข้าไปเฝ้าพระผู้มีพระภาคถึงที่ประทับ ถวายบังคมพระผู้มีพระภาค
แล้วนั่ง ณ ที่ควรข้างหนึ่ง. แล้วกราบทูลเล่าการเจรจาปราศรัยกับอุคคาหมานปริพาชกผู้สมณ-
*มุณฑิกาบุตรทั้งหมดแก่พระผู้มีพระภาค.
▴ ย่อ
เอกมนฺตํ นิสินฺนํ โข ปญฺจกงฺคํ ถปตึ อุคฺคาหมาโน
ปริพฺพาชโก สมณมุณฺฑิกาปุตฺโต เอตทโวจ✎ ร่าง
Sammodanīyaṁ kathaṁ sāraṇīyaṁ vītisāretvā ekamantaṁ nisīdi. Ekamantaṁ nisinnaṁ kho pañcakaṅgaṁ thapatiṁ uggāhamāno paribbājako samaṇamuṇḍikāputto etadavoca:
When the greetings and polite conversation were over, he sat down to one side. Uggāhamāna said to him:
จตูหิ โข อหํ
ถปติ ธมฺเมหิ สมนฺนาคตํ ปุริสปุคฺคลํ ปญฺญาเปมิ สมฺปนฺนกุสลํ
@เชิงอรรถ: ๑ ยุ. ทูรโตว ฯ ๒ ยุ. เอตฺถนฺตเร อยนฺติ ทิสฺสติ ฯ
ปรมกุสลํ อุตฺตมปฺปตฺติปตฺตํ สมณํ อโยชฺฌํ✎ ร่าง
“catūhi kho ahaṁ, gahapati, dhammehi samannāgataṁ purisapuggalaṁ paññapemi sampannakusalaṁ paramakusalaṁ uttamapattipattaṁ samaṇaṁ ayojjhaṁ.
“Householder, when an individual person has four qualities I describe them as an invincible ascetic—accomplished in the skillful, excelling in the skillful, attained to the highest attainment.
กตเมหิ จตูหิ✎ ร่าง
Katamehi catūhi?
What four?
อิธ
ถปติ น กาเยน ปาปกํ กมฺมํ กโรติ น ปาปิกํ วาจํ ภาสติ
น ปาปกํ สงฺกปฺปํ สงฺกปฺเปติ น ปาปกํ อาชีวํ อาชีวติ✎ ร่าง
Idha, gahapati, na kāyena pāpakammaṁ karoti, na pāpakaṁ vācaṁ bhāsati, na pāpakaṁ saṅkappaṁ saṅkappeti, na pāpakaṁ ājīvaṁ ājīvati—
It’s when they do no bad deeds with their body; speak no bad words; think no bad thoughts; and don’t earn a living by bad livelihood.
อิเมหิ
โข อหํ ถปติ จตูหิ ธมฺเมหิ สมนฺนาคตํ ปริสปุคฺคลํ ปญฺญาเปมิ
สมฺปนฺนกุสลํ ปรมกุสลํ อุตฺตมปฺปตฺติปตฺตํ สมณํ อโยชฺฌนฺติ ฯ✎ ร่าง
imehi kho ahaṁ, gahapati, catūhi dhammehi samannāgataṁ purisapuggalaṁ paññapemi sampannakusalaṁ paramakusalaṁ uttamapattipattaṁ samaṇaṁ ayojjhan”ti.
When an individual possesses these four qualities I describe them as an invincible ascetic.”
อถ โข ปญฺจกงฺโค ถปติ อุคฺคาหมานสฺส ปริพฺพาชกสฺส
สมณมุณฺฑิกาปุตฺตสฺส ภาสิตํ เนว อภินนฺทิ นปฺปฏิกฺโกสิ✎ ร่าง
Atha kho pañcakaṅgo thapati uggāhamānassa paribbājakassa samaṇamuṇḍikāputtassa bhāsitaṁ neva abhinandi nappaṭikkosi.
Then Pañcakaṅga neither approved nor rejected the wanderer Uggāhamāna’s statement.
อนภินนฺทิตฺวา
อปฺปฏิกฺโกสิตฺวา อุฏฺฐายาสนา ปกฺกามิ✎ ร่าง
Anabhinanditvā appaṭikkositvā uṭṭhāyāsanā pakkāmi:
He rose from his seat, thinking,
ภควโต สนฺติเก เอตสฺส
ภาสิตสฺส อตฺถํ อาชานิสฺสามีติ ฯ✎ ร่าง
“bhagavato santike etassa bhāsitassa atthaṁ ājānissāmī”ti.
“I will learn the meaning of this statement from the Buddha himself.”
อถ โข ปญฺจกงฺโค ถปติ
เยน ภควา เตนุปสงฺกมิ อุปสงฺกมิตฺวา ภควนฺตํ อภิวาเทตฺวา
เอกมนฺตํ นิสีทิ ฯ✎ ร่าง
Atha kho pañcakaṅgo thapati yena bhagavā tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā bhagavantaṁ abhivādetvā ekamantaṁ nisīdi.
Then he went to the Buddha, bowed, sat down to one side,
เอกมนฺตํ นิสินฺโน โข ปญฺจกงฺโค ถปติ ยาวตโก
อโหสิ อุคฺคาหมาเนน ปริพฺพาชเกน สมณมุณฺฑิกาปุตฺเตน
สทฺธึ กถาสลฺลาโป ตํ สพฺพํ ภควโต อาโรเจสิ ฯ✎ ร่าง
Ekamantaṁ nisinno kho pañcakaṅgo thapati yāvatako ahosi uggāhamānena paribbājakena samaṇamuṇḍikāputtena saddhiṁ kathāsallāpo taṁ sabbaṁ bhagavato ārocesi.
and informed the Buddha of all that had been discussed.