เนื้อความทั้งข้อ
[๑๖๘] ก็สมัยนั้นแล ภิกษุรูปหนึ่งยืนแอบฟังอยู่ใกล้พระผู้มีพระภาค
พระผู้มีพระภาคทรงเห็นภิกษุนั้นแล้ว ได้ตรัสว่า ดูกรภิกษุ เธอได้ฟังธรรมปริยาย
นี้หรือ ภิกษุนั้นทูลรับว่า พระพุทธเจ้าข้า ข้าพระองค์ได้ฟังอย่างนี้ พระผู้มีพระภาค
ตรัสว่า ภิกษุเธอจงศึกษาเล่าเรียน ทรงจำธรรมปริยายนี้ ธรรมปริยายนี้ประกอบ
ด้วยประโยชน์ เป็นเบื้องต้นแห่งพรหมจรรย์ ฯ
เตน โข ปน สมเยน อญฺญตโร ภิกฺขุ ภควโต อุปสฺสุติ ๑-
ฐิโต โหติ ฯ✎ ร่าง
Tena kho pana samayena aññataro bhikkhu bhagavato upassuti ṭhito hoti.
Now at that time a certain monk was standing listening in on the Buddha.
อทฺทสา โข ภควา ตํ ภิกฺขุํ อุปสฺสุติ ๑- ฐิตํ✎ ร่าง
Addasā kho bhagavā taṁ bhikkhuṁ upassuti ṭhitaṁ.
The Buddha saw him
ทิสฺวาน
ตํ ภิกฺขุํ เอตทโวจ✎ ร่าง
Disvāna taṁ bhikkhuṁ etadavoca:
and said,
อสฺโสสิ โน ตฺวํ ภิกฺขุ อิมํ ธมฺมปริยายนฺติ ฯ✎ ร่าง
“assosi no tvaṁ, bhikkhu, imaṁ dhammapariyāyan”ti?
“Monk, did you hear that exposition of the teaching?”
เอวํ ภนฺเตติ ฯ✎ ร่าง
“Evaṁ, bhante”ti.
“Yes, sir.”
อุคฺคณฺหาหิ ตฺวํ ภิกฺขุ อิมํ ธมฺมปริยายํ✎ ร่าง
“Uggaṇhāhi tvaṁ, bhikkhu, imaṁ dhammapariyāyaṁ;
“Learn that exposition of the teaching,
ปริยาปุณาหิ
ตฺวํ ภิกฺขุ อิมํ ธมฺมปริยายํ✎ ร่าง
pariyāpuṇāhi tvaṁ, bhikkhu, imaṁ dhammapariyāyaṁ;
memorize it,
ธาเรหิ ตฺวํ ภิกฺขุ อิมํ ธมฺมปริยายํ✎ ร่าง
dhārehi tvaṁ, bhikkhu, imaṁ dhammapariyāyaṁ.
and remember it.
อตฺถสญฺหิโตยํ ภิกฺขุ ธมฺมปริยาโย อาทิพฺรหฺมจริยโกติ ฯ✎ ร่าง
Atthasaṁhito ayaṁ, bhikkhu, dhammapariyāyo ādibrahmacariyako”ti.
That exposition of the teaching is beneficial and relevant to the fundamentals of the spiritual life.”
—
Saṁyutta Nikāya 12.46
Linked Discourses 12.46
—
5. Gahapativagga
5. Householders