เอวมฺเม สุตํ✎ ร่าง
Evaṁ me sutaṁ—
So I have heard.
อ้างอิงPTS 1.448 · สยามรัฐ 13.179 · ฉัฏฐสังคายนา 13.120 · พุทธชยันตี 11.190
เอกํ สมยํ ภควา องฺคุตฺตราเปสุ
วิหรติ อาปณํ นาม องฺคุตฺตราปานํ นิคโม ฯ✎ ร่าง
ekaṁ samayaṁ bhagavā aṅguttarāpesu viharati āpaṇaṁ nāma aṅguttarāpānaṁ nigamo.
At one time the Buddha was staying in the land of the Aṅguttarāpans, near the town of theirs named Āpaṇa.
อถ โข ภควา
ปุพฺพณฺหสมยํ นิวาเสตฺวา ปตฺตจีวรมาทาย อาปณํ ปิณฺฑาย
ปาวิสิ ฯ✎ ร่าง
Atha kho bhagavā pubbaṇhasamayaṁ nivāsetvā pattacīvaramādāya āpaṇaṁ piṇḍāya pāvisi.
Then the Buddha robed up in the morning and, taking his bowl and robe, entered Āpaṇa for alms.
อาปเณ ปิณฺฑาย จริตฺวา ปจฺฉาภตฺตํ ปิณฺฑปาตปฏิกฺกนฺโต
เยนญฺญตโร วนสณฺโฑ เตนุปสงฺกมิ ทิวาวิหาราย✎ ร่าง
Āpaṇe piṇḍāya caritvā pacchābhattaṁ piṇḍapātapaṭikkanto yenaññataro vanasaṇḍo tenupasaṅkami divāvihārāya.
He wandered for alms in Āpaṇa. After the meal, on his return from almsround, he went to a certain forest grove for the day’s meditation.
ตํ วนสณฺฑํ
อชฺโฌคเหตฺวา ๒- อญฺญตรสฺมึ รุกฺขมูเล ทิวาวิหารํ นิสีทิ ฯ✎ ร่าง
Taṁ vanasaṇḍaṁ ajjhogāhetvā aññatarasmiṁ rukkhamūle divāvihāraṁ nisīdi.
Having plunged deep into it, he sat at the root of a certain tree to meditate.
อายสฺมาปิ โข อุทายี ปุพฺพณฺหสมยํ นิวาเสตฺวา ปตฺตจีวรมาทาย
อาปณํ ปิณฺฑาย ปาวิสิ ฯ✎ ร่าง
Āyasmāpi kho udāyī pubbaṇhasamayaṁ nivāsetvā pattacīvaramādāya āpaṇaṁ piṇḍāya pāvisi.
Venerable Udāyī also robed up in the morning and, taking his bowl and robe, entered Āpaṇa for alms.
อาปเณ ปิณฺฑาย จริตฺวา ปจฺฉาภตฺตํ
ปิณฺฑปาตปฏิกฺกนฺโต เยน โส วนสณฺโฑ เตนุปสงฺกมิ
ทิวาวิหาราย✎ ร่าง
Āpaṇe piṇḍāya caritvā pacchābhattaṁ piṇḍapātapaṭikkanto yena so vanasaṇḍo tenupasaṅkami divāvihārāya.
He wandered for alms in Āpaṇa. After the meal, on his return from almsround, he went to that forest grove for the day’s meditation.
ตํ วนสณฺฑํ อชฺโฌคเหตฺวา ๓- อญฺญตรสฺมึ
รุกฺขมูเล ทิวาวิหารํ นิสีทิ ฯ✎ ร่าง
Taṁ vanasaṇḍaṁ ajjhogāhetvā aññatarasmiṁ rukkhamūle divāvihāraṁ nisīdi.
Having plunged deep into it, he sat at the root of a certain tree to meditate.
อถ โข อายสฺมโต อุทายิสฺส รโหคตสฺส
ปฏิสลฺลีนสฺส เอวํ เจตโส ปริวิตกฺโก อุทปาทิ✎ ร่าง
Atha kho āyasmato udāyissa rahogatassa paṭisallīnassa evaṁ cetaso parivitakko udapādi:
Then as Venerable Udāyī was in private retreat this thought came to his mind:
พหุนฺนํ วต โน
ภควา ทุกฺขธมฺมานํ อปหตฺตา ๔- พหุนฺนํ วต โน ภควา สุขธมฺมานํ
อุปหตฺตา✎ ร่าง
“bahūnaṁ vata no bhagavā dukkhadhammānaṁ apahattā, bahūnaṁ vata no bhagavā sukhadhammānaṁ upahattā;
“The Buddha has rid us of so many things that bring suffering and gifted us so many things that bring happiness!
พหุนฺนํ วต โน ภควา อกุสลานํ ธมฺมานํ อปหตฺตา
พหุนฺนํ วต โน ภควา กุสลานํ ธมฺมานํ อุปหตฺตาติ ฯ✎ ร่าง
bahūnaṁ vata no bhagavā akusalānaṁ dhammānaṁ apahattā, bahūnaṁ vata no bhagavā kusalānaṁ dhammānaṁ upahattā”ti.
He has rid us of so many unskillful things and gifted us so many skillful things!”
อถ โข
อายสฺมา อุทายี สายณฺหสมยํ ปฏิสลฺลานา วุฏฺฐิโต เยน ภควา
เตนุปสงฺกมิ อุปสงฺกมิตฺวา ภควนฺตํ อภิวาเทตฺวา เอกมนฺตํ นิสีทิ ฯ✎ ร่าง
Atha kho āyasmā udāyī sāyanhasamayaṁ paṭisallānā vuṭṭhito yena bhagavā tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā bhagavantaṁ abhivādetvā ekamantaṁ nisīdi. Ekamantaṁ nisinno kho āyasmā udāyī bhagavantaṁ etadavoca:
Then in the late afternoon, Udāyī came out of retreat and went to the Buddha. He bowed, sat down to one side, and said to him:
อ้างอิงPTS 1.449 · สยามรัฐ 13.180 · ฉัฏฐสังคายนา 13.121 · พุทธชยันตี 11.192