อิธ ปนุทายิ เอกจฺเจ กุลปุตฺตา อิทํ ปชหถาติ
มยา วุจฺจมานา เต เอวมาหํสุ✎ ร่าง
Idha panudāyi, ekacce kulaputtā ‘idaṁ pajahathā’ti mayā vuccamānā te evamāhaṁsu:
But when some gentlemen are told by me to give something up, they say,
อ้างอิงPTS 1.450 · สยามรัฐ 13.183
กึ ปนิมสฺส อปฺปมตฺตกสฺส
โอรมตฺตกสฺส ปหาตพฺพสฺส ยสฺส โน ภควา ปหานมาห ยสฺส
โน สุคโต ปฏินิสฺสคฺคมาหาติ✎ ร่าง
‘kiṁ panimassa appamattakassa oramattakassa pahātabbassa yassa no bhagavā pahānamāha, yassa no sugato paṭinissaggamāhā’ti?
‘What, we just have to give up such a trivial, trifling thing as this, when the Blessed One tells us to give it up, the Holy One tells us to let it go?’
เต ตญฺเจว ปชหนฺติ มยิ จ น
อปฺปจฺจยํ อุปฏฺฐเปนฺติ✎ ร่าง
Te tañceva pajahanti, mayi ca na appaccayaṁ upaṭṭhāpenti.
They give it up, and they don’t nurse bitterness towards me;
เย จ ภิกฺขู สิกฺขากามา เต ตํ ปหาย
อปฺโปสฺสุกฺกา ปนฺนโลมา ปรทวุตฺตา ๑- มิคภูเตน เจตสา วิหรนฺติ✎ ร่าง
Ye ca bhikkhū sikkhākāmā te taṁ pahāya appossukkā pannalomā paradattavuttā migabhūtena cetasā viharanti.
and when the mendicants who want to train have given that up, they live relaxed, unruffled, surviving on charity, their hearts free as a wild deer.
เตสนฺตํ อุทายิ โหติ อพลํ พนฺธนํ ทุพฺพลํ พนฺธนํ ปูติกํ พนฺธนํ
อสารกํ พนฺธนํ ฯ✎ ร่าง
Tesaṁ taṁ, udāyi, hoti abalaṁ bandhanaṁ, dubbalaṁ bandhanaṁ, pūtikaṁ bandhanaṁ, asārakaṁ bandhanaṁ—
For them, that bond is weak, feeble, rotten, and insubstantial.
เสยฺยถาปิ อุทายิ รญฺโญ นาโค อีสาทนฺโต
อุรุฬฺหวาภิชาโต ๒- สงฺคามาวจโร ทเฬฺหหิ วรตฺเตหิ ๓- พนฺธเนหิ
พนฺโธ อีสกํเยว กายํ สนฺนาเมตฺวา ตานิ พนฺธนานิ สญฺฉินฺทิตฺวา
สมฺปทาเลตฺวา เยนกามํ ปกฺกมติ✎ ร่าง
seyyathāpi, udāyi, rañño nāgo īsādanto urūḷhavā abhijāto saṅgāmāvacaro daḷhehi varattehi bandhanehi baddho īsakaṁyeva kāyaṁ sannāmetvā tāni bandhanāni saṁchinditvā sampadāletvā yena kāmaṁ pakkamati.
Suppose there was a royal bull elephant with tusks like draft-poles, able to draw a heavy load, pedigree and battle-hardened. And it was bound with a strong harness. But just by twisting its body a little, it would break apart its bonds and go wherever it wants.
โย นุ โข อุทายิ เอวํ วเทยฺย✎ ร่าง
Yo nu kho, udāyi, evaṁ vadeyya:
Would it be right to say that,
เยหิ โส รญฺโญ นาโค อีสาทนฺโต อุรุฬฺหวาภิชาโต สงฺคามาวจโร
ทเฬฺหหิ วรตฺเตหิ พนฺธเนหิ พนฺโธ อีสกํเยว ตายํ ๔- สนฺนาเมตฺวา
ตานิ พนฺธนานิ สญฺฉินฺทิตฺวา สมฺปทาเลตฺวา เยนกามํ ปกฺกมติ
ตญฺหิ ตสฺส พลวํ พนฺธนํ ทฬฺหํ พนฺธนํ ถิรํ พนฺธนํ อปูติกํ
พนฺธนํ ถูโล กฬิงฺคโรติ✎ ร่าง
‘yehi so rañño nāgo īsādanto urūḷhavā abhijāto saṅgāmāvacaro daḷhehi varattehi bandhanehi baddho īsakaṁyeva kāyaṁ sannāmetvā tāni bandhanāni saṁchinditvā sampadāletvā yena kāmaṁ pakkamati, tañhi tassa balavaṁ bandhanaṁ, daḷhaṁ bandhanaṁ, thiraṁ bandhanaṁ, apūtikaṁ bandhanaṁ, thūlo, kaliṅgaro’ti;
for that bull elephant, that strong harness is a strong, firm, stout bond, a tie that has not rotted, and a heavy yoke?”
สมฺมา นุ โข โส อุทายิ วทมาโน
วเทยฺยาติ ฯ✎ ร่าง
sammā nu kho so, udāyi, vadamāno vadeyyā”ti?
โน เหตํ ภนฺเต✎ ร่าง
“No hetaṁ, bhante.
“No, sir.
อ้างอิงสยามรัฐ 13.184
เยหิ ภนฺเต โส รญฺโญ นาโค
อีสาทนฺโต อุรุฬฺหวาภิชาโต สงฺคามาวจโร ทเฬฺหหิ วรตฺเตหิ
พนฺธเนหิ พนฺโธ อีสกํเยว กายํ สนฺนาเมตฺวา ตานิ พนฺธนานิ
@เชิงอรรถ: ๑ ม. ปรทตฺตวุตฺตา ฯ ๒ ยุ. อุพฺพุฬฺหวาภิชาโต ฯ อปรํปิ อีทิสเมว ฯ@๓ ยุ. วารตฺเตหิ ฯ ๔ ยุ. กายํ ฯ
สญฺฉินฺทิตฺวา สมฺปทาเลตฺวา เยนกามํ ปกฺกมติ ตญฺหิ ตสฺส
อพลํ พนฺธนํ ฯเปฯ อสารกํ พนฺธนนฺติ ฯ✎ ร่าง
Yehi so, bhante, rañño nāgo īsādanto urūḷhavā abhijāto saṅgāmāvacaro daḷhehi varattehi bandhanehi baddho īsakaṁyeva kāyaṁ sannāmetvā tāni bandhanāni saṁchinditvā sampadāletvā yena kāmaṁ pakkamati, tañhi tassa abalaṁ bandhanaṁ …pe… asārakaṁ bandhanan”ti.
For that bull elephant, that strong harness is weak, feeble, rotten, and insubstantial.”
เอวเมว โข อุทายิ อิเธกจฺเจ กุลปุตฺตา อิทํ
ปชหถาติ มยา วุจฺจมานา เต เอวมาหํสุ✎ ร่าง
“Evameva kho, udāyi, idhekacce kulaputtā ‘idaṁ pajahathā’ti mayā vuccamānā te evamāhaṁsu:
“In the same way, when some gentlemen are told by me to give something up, they say,
อ้างอิงฉัฏฐสังคายนา 13.123 · พุทธชยันตี 11.196
—
jivhāviññeyyā rasā …
Tastes known by the tongue …
กึ ปนิมสฺส อปฺปมตฺตกสฺส
โอรมตฺตกสฺส ปหาตพฺพสฺส ยสฺส โน ภควา ปหานมาห ยสฺส
โน สุคโต ปฏินิสฺสคฺคมาหาติ✎ ร่าง
‘kiṁ panimassa appamattakassa oramattakassa pahātabbassa yassa no bhagavā pahānamāha, yassa no sugato paṭinissaggamāhā’ti?
‘What, we just have to give up such a trivial, trifling thing as this, when the Blessed One tells us to give it up, the Holy One tells us to let it go?’
เต ตญฺเจว ปชหนฺติ มยิ จ น
อปฺปจฺจยํ อุปฏฺฐเปนฺติ✎ ร่าง
Te tañceva pajahanti, mayi ca na appaccayaṁ upaṭṭhāpenti.
They give it up, and they don’t nurse bitterness towards me;
เย จ ภิกฺขู สิกฺขากามา เต ตํ ปหาย
อปฺโปสฺสุกฺกา ปนฺนโลมา ปรทวุตฺตา มิคภูเตน เจตสา วิหรนฺติ✎ ร่าง
Ye ca bhikkhū sikkhākāmā te taṁ pahāya appossukkā pannalomā paradattavuttā migabhūtena cetasā viharanti.
and when the mendicants who want to train have given that up, they live relaxed, unruffled, surviving on charity, their hearts free as a wild deer.
เตสนฺตํ อุทายิ โหติ อพลํ พนฺธนํ ปูติกํ พนฺธนํ อสารกํ พนฺธนํ ฯ✎ ร่าง
Tesaṁ taṁ, udāyi, hoti abalaṁ bandhanaṁ, dubbalaṁ bandhanaṁ, pūtikaṁ bandhanaṁ, asārakaṁ bandhanaṁ.
For them, that bond is weak, feeble, rotten, and insubstantial.