ภูตปุพฺพํ อานนฺท อิมิสฺสาเยว มิถิลายํ ราชา อโหสิ
มฆเทโว ๒- นาม ธมฺมิโก ธมฺมราชา ธมฺเม ฐิโต มหาราชา✎ ร่าง
“Bhūtapubbaṁ, ānanda, imissāyeva mithilāyaṁ rājā ahosi maghadevo nāma dhammiko dhammarājā dhamme ṭhito mahārājā;
“Once upon a time, Ānanda, right here in Mithilā there was a just and principled king named Maghadeva, a great king who stood by his duty.
อ้างอิงPTS 2.75 · สยามรัฐ 13.416
ธมฺมํ
จรติ พฺราหฺมณคหปติเกสุ เนคเมสุ เจว ชานปเทสุ จ✎ ร่าง
dhammaṁ carati brāhmaṇagahapatikesu negamesu ceva jānapadesu ca;
He justly treated brahmins and householders, and people of town and country.
อุโปสถญฺจ
อุปวสติ จาตุทฺทสึ ปญฺจทสึ อฏฺฐมึ จ ปกฺขสฺส ฯ✎ ร่าง
uposathañca upavasati cātuddasiṁ pañcadasiṁ aṭṭhamiñca pakkhassa.
And he observed the sabbath on the fourteenth, fifteenth, and eighth of the fortnight.
อถ โข
อานนฺท ราชา มฆเทโว พหูนํ วสฺสานํ พหูนํ ๓- วสฺสสตานํ
พหูนํ วสฺสสหสฺสานํ อจฺจเยน กปฺปกํ อามนฺเตสิ✎ ร่าง
Atha kho, ānanda, rājā maghadevo bahūnaṁ vassānaṁ bahūnaṁ vassasatānaṁ bahūnaṁ vassasahassānaṁ accayena kappakaṁ āmantesi:
Then, after many years, many hundred years, many thousand years had passed, King Maghadeva addressed his barber,
ยทา เม
สมฺม กปฺปก ปสฺเสยฺยาสิ สิรสฺมึ ปลิตานิ ๔- ชาตานิ อถ เม
อาโรเจยฺยาสีติ ฯ✎ ร่าง
‘yadā me, samma kappaka, passeyyāsi sirasmiṁ palitāni jātāni, atha me āroceyyāsī’ti.
‘My dear barber, when you see grey hairs growing on my head, please tell me.’
เอวํ เทวาติ โข อานนฺท กปฺปโก รญฺโญ
มฆเทวสฺส ปจฺจสฺโสสิ ฯ✎ ร่าง
‘Evaṁ, devā’ti kho, ānanda, kappako rañño maghadevassa paccassosi.
‘Yes, Your Majesty,’ replied the barber.
อทฺทสา โข อานนฺท กปฺปโก พหูนํ
@เชิงอรรถ: ๑ สี. ยุ. มขาเทวมฺพวเน ฯ ๒ สี. ยุ. มขาเทโว ฯ ๓ ยุ. พหุนฺนํ ฯ@๔ ยุ. สพฺพตฺถ ผลิตานีติ ทิสฺสติ ฯ
วสฺสานํ พหูนํ วสฺสสตานํ พหูนํ วสฺสสหสฺสานํ อจฺจเยน รญฺโญ
มฆเทวสฺส สิรสฺมึ ปลิตานิ ชาตานิ✎ ร่าง
Addasā kho, ānanda, kappako bahūnaṁ vassānaṁ bahūnaṁ vassasatānaṁ bahūnaṁ vassasahassānaṁ accayena rañño maghadevassa sirasmiṁ palitāni jātāni.
When many thousand years had passed, the barber saw grey hairs growing on the king’s head.
ทิสฺวาน ราชานํ มฆเทวํ
เอตทโวจ✎ ร่าง
Disvāna rājānaṁ maghadevaṁ etadavoca:
He said to the king,
ปาตุภูตา โข เทวสฺส เทวทูตา ทิสฺสนฺติ สิรสฺมึ
ปลิตานิ ชาตานีติ ฯ✎ ร่าง
‘pātubhūtā kho devassa devadūtā, dissanti sirasmiṁ palitāni jātānī’ti.
‘The messengers of the gods have shown themselves to you. Grey hairs can be seen growing on your head.’
เตนหิ สมฺม กปฺปก ตานิ ปลิตานิ สาธุกํ
สณฺฑาเสน อุทฺธริตฺวา มม อญฺชลิสฺมึ ปติฏฺฐาเปหีติ ฯ✎ ร่าง
‘Tena hi, samma kappaka, tāni palitāni sādhukaṁ saṇḍāsena uddharitvā mama añjalismiṁ patiṭṭhāpehī’ti.
‘Well then, my dear barber, carefully pull them out with tweezers and place them in my cupped hands.’
เอวํ
เทวาติ โข อานนฺท กปฺปโก รญฺโญ มฆเทวสฺส ปฏิสฺสุตฺวา
ตานิ ปลิตานิ สาธุกํ สณฺฑาเสน อุทฺธริตฺวา รญฺโญ มฆเทวสฺส
อญฺชลิสฺมึ ปติฏฺฐาเปสิ ฯ✎ ร่าง
‘Evaṁ, devā’ti kho, ānanda, kappako rañño maghadevassa paṭissutvā tāni palitāni sādhukaṁ saṇḍāsena uddharitvā rañño maghadevassa añjalismiṁ patiṭṭhāpesi.
‘Yes, Your Majesty,’ replied the barber, and he did as the king said.
อถ โข อานนฺท ราชา มฆเทโว กปฺปกสฺส
คามวรํ ทตฺวา เชฏฺฐปุตฺตํ กุมารํ อามนฺตาเปตฺวา
เอตทโวจ✎ ร่าง
Atha kho, ānanda, rājā maghadevo kappakassa gāmavaraṁ datvā jeṭṭhaputtaṁ kumāraṁ āmantāpetvā etadavoca:
The king gave the barber a prize village, then summoned the crown prince and said,
อ้างอิงPTS 2.76 · สยามรัฐ 13.417 · ฉัฏฐสังคายนา 13.273 · พุทธชยันตี 11.454
ปาตุภูตา โข เม ตาต กุมาร เทวทูตา✎ ร่าง
‘pātubhūtā kho me, tāta kumāra, devadūtā;
‘Dear prince, the messengers of the gods have shown themselves to me.
ทิสฺสนฺติ
สิรสฺมึ ปลิตานิ ชาตานิ✎ ร่าง
dissanti sirasmiṁ palitāni jātāni;
Grey hairs can be seen growing on my head.
ภุตฺตา โข ปน เม มานุสกา กามา✎ ร่าง
bhuttā kho pana me mānusakā kāmā;
I have enjoyed human pleasures.
สมโย ทิพฺเพ กาเม ปริเยสิตุํ✎ ร่าง
samayo dibbe kāme pariyesituṁ.
Now it is time to seek heavenly pleasures.
เอหิ ตฺวํ ตาต กุมาร อิมํ รชฺชํ
ปฏิปชฺช✎ ร่าง
Ehi tvaṁ, tāta kumāra, imaṁ rajjaṁ paṭipajja.
Come, dear prince, rule the realm.
อหํ ปน เกสมสฺสุํ โอหาเรตฺวา กาสายานิ วตฺถานิ
อจฺฉาเทตฺวา อคารสฺมา อนคาริยํ ปพฺพชิสฺสามิ✎ ร่าง
Ahaṁ pana kesamassuṁ ohāretvā kāsāyāni vatthāni acchādetvā agārasmā anagāriyaṁ pabbajissāmi.
I shall shave off my hair and beard, dress in ocher robes, and go forth from the lay life to homelessness.
เตนหิ ตาต
กุมาร ยทา ตฺวํ ปสฺเสยฺยาสิ สิรสฺมึ ปลิตานิ ชาตานิ อถ
กปฺปกสฺส คามวรํ ทตฺวา เชฏฺฐปุตฺตํ กุมารํ สาธุกํ รชฺเช สมนุสาสิตฺวา
เกสมสฺสุํ โอหาเรตฺวา กาสายานิ วตฺถานิ อจฺฉาเทตฺวา
อคารสฺมา อนคาริยํ ปพฺพเชยฺยาสิ✎ ร่าง
Tena hi, tāta kumāra, yadā tvampi passeyyāsi sirasmiṁ palitāni jātāni, atha kappakassa gāmavaraṁ datvā jeṭṭhaputtaṁ kumāraṁ sādhukaṁ rajje samanusāsitvā kesamassuṁ ohāretvā kāsāyāni vatthāni acchādetvā agārasmā anagāriyaṁ pabbajeyyāsi.
For dear prince, you too will one day see grey hairs growing on your head. When this happens, after giving a prize village to the barber and carefully instructing the crown prince in kingship, you should shave off your hair and beard, dress in ocher robes, and go forth from the lay life to homelessness.
เยน เม อิทํ กลฺยาณํ วตฺตํ
นิหิตํ อนุปฺปวตฺเตยฺยาสิ มา โข เม ตฺวํ อนฺติมปุริโส อโหสิ✎ ร่าง
Yena me idaṁ kalyāṇaṁ vattaṁ nihitaṁ anuppavatteyyāsi, mā kho me tvaṁ antimapuriso ahosi.
Keep up this good practice that I have founded. Do not be my final man.
ยสฺมึ โข ตาต กุมาร ปุริสยุเค วตฺตมาเน เอวรูปสฺส กลฺยาณสฺส
วตฺตสฺส สมุจฺเฉโท โหติ โส เตสํ อนฺติมปุริโส โหติ ฯ✎ ร่าง
Yasmiṁ kho, tāta kumāra, purisayuge vattamāne evarūpassa kalyāṇassa vattassa samucchedo hoti so tesaṁ antimapuriso hoti.
When a pair of men are living, the one who breaks such good practice is their final man.
ตนฺตาหํ
ตาต กุมาร เอวํ วทามิ✎ ร่าง
Taṁ tāhaṁ, tāta kumāra, evaṁ vadāmi—
Therefore I say to you,
เยน เม อิทํ กลฺยาณํ วตฺตํ นิหิตํ
อนุปฺปวตฺเตยฺยาสิ มา โข เม ตฺวํ อนฺติมปุริโส อโหสีติ ฯ✎ ร่าง
yena me idaṁ kalyāṇaṁ vattaṁ nihitaṁ anuppavatteyyāsi, mā kho me tvaṁ antimapuriso ahosī’ti.
“Keep up this good practice that I have founded. Do not be my final man.”’