ปุน จปรํ ภิกฺขเว ภิกฺขุ อภิกฺกนฺเต ปฏิกฺกนฺเต สมฺปชานการี
โหติ อาโลกิเต วิโลกิเต สมฺปชานการี โหติ สมฺมิญฺชิเต
ปสาริเต สมฺปชานการี โหติ สงฺฆาฏิปตฺตจีวรธารเณ สมฺปชานการี
โหติ อสิเต ปีเต ขายิเต สายิเต สมฺปชานการี โหติ
อุจฺจารปสฺสาวกมฺเม สมฺปชานการี โหติ คเต ฐิเต นิสินฺเน
สุตฺเต ชาคริเต ภาสิเต ตุณฺหีภาเว สมฺปชานการี โหติ ฯ✎ ร่าง
Puna caparaṁ, bhikkhave, bhikkhu abhikkante paṭikkante sampajānakārī hoti, ālokite vilokite sampajānakārī hoti, samiñjite pasārite sampajānakārī hoti, saṅghāṭipattacīvaradhāraṇe sampajānakārī hoti, asite pīte khāyite sāyite sampajānakārī hoti, uccārapassāvakamme sampajānakārī hoti, gate ṭhite nisinne sutte jāgarite bhāsite tuṇhībhāve sampajānakārī hoti.
Furthermore, a mendicant acts with situational awareness when going out and coming back; when looking ahead and aside; when bending and extending the limbs; when bearing the outer robe, bowl and robes; when eating, drinking, chewing, and tasting; when urinating and defecating; when walking, standing, sitting, sleeping, waking, speaking, and keeping silent.
อ้างอิงPTS 3.90
ตสฺส
เอวํ อปฺปมตฺตสฺส อาตาปิโน ปหิตตฺตสฺส วิหรโต เย เคหสิตา
สรสงฺกปฺปา เต ปหียนฺติ ฯ✎ ร่าง
Tassa evaṁ appamattassa ātāpino pahitattassa viharato ye gehasitā sarasaṅkappā te pahīyanti.
As they meditate like this—diligent, keen, and resolute—memories and thoughts tied to domestic life are given up.
เตสํ ปหานา อชฺฌตฺตเมว จิตฺตํ
สนฺติฏฺฐติ สนฺนิสีทติ เอโกทิโภติ สมาธิยติ✎ ร่าง
Tesaṁ pahānā ajjhattameva cittaṁ santiṭṭhati sannisīdati ekodi hoti samādhiyati.
Their mind becomes stilled internally; it settles, unifies, and becomes immersed in samādhi.
เอวมฺปิ ภิกฺขเว ภิกฺขุ
กายคตํ สตึ ภาเวติ ฯ✎ ร่าง
Evampi, bhikkhave, bhikkhu kāyagatāsatiṁ bhāveti.
That too is how a mendicant develops mindfulness of the body.