อถ โข สมฺพหุลา ภิกฺขู ปุพฺพณฺหสมยํ นิวาเสตฺวา
ปตฺตจีวรมาทาย สาวตฺถึ ปิณฺฑาย ปาวิสึสุ ฯ✎ ร่าง
Atha kho sambahulā bhikkhū pubbaṇhasamayaṁ nivāsetvā pattacīvaramādāya sāvatthiṁ piṇḍāya pāvisiṁsu.
Then several mendicants robed up in the morning and, taking their bowls and robes, entered Sāvatthī for alms.
สาวตฺถิยํ ปิณฺฑาย
จริตฺวา ปจฺฉาภตฺตํ ปิณฺฑปาตปฏิกฺกนฺตา เยน ภควา เตนุปสงฺกมึสุ
อุปสงฺกมิตฺวา ภควนฺตํ อภิวาเทตฺวา เอกมนฺตํ นิสีทึสุ ฯ✎ ร่าง
Sāvatthiyaṁ piṇḍāya caritvā pacchābhattaṁ piṇḍapātapaṭikkantā yena bhagavā tenupasaṅkamiṁsu; upasaṅkamitvā bhagavantaṁ abhivādetvā ekamantaṁ nisīdiṁsu.
Then, after the meal, when they returned from almsround, they went up to the Buddha, bowed, sat down to one side, and told him what was happening.
เอกมนฺตํ
นิสินฺนา โข เต ภิกฺขู ภควนฺตํ เอตทโวจุํ✎ ร่าง
Ekamantaṁ nisinnā kho te bhikkhū bhagavantaṁ etadavocuṁ:
อิธ ภนฺเต สมฺพหุลา
นานาติตฺถิยา สมณพฺราหฺมณา ปริพฺพาชกา สาวตฺถิยํ ปฏิวสนฺติ
นานาทิฏฺฐิกา นานาขนฺติกา นานารุจิกา นานาทิฏฺฐินิสฺสยนิสฺสิตา✎ ร่าง
“Idha, bhante, sambahulā nānātitthiyasamaṇabrāhmaṇaparibbājakā sāvatthiyaṁ paṭivasanti nānādiṭṭhikā nānākhantikā nānārucikā nānādiṭṭhinissayanissitā.
สนฺเตเก สมณพฺราหฺมณา เอวํวาทิโน เอวํทิฏฺฐิโน✎ ร่าง
Santeke samaṇabrāhmaṇā evaṁvādino evaṁdiṭṭhino:
อ้างอิงสยามรัฐ 25.188
สสฺสโต ๑-
โลโก อิทเมว สจฺจํ โมฆมญฺญนฺติ ฯเปฯ✎ ร่าง
‘sassato attā ca loko ca, idameva saccaṁ moghamaññan’ti …pe…
เต ภณฺฑนชาตา
@เชิงอรรถ: ๑ สสฺสโต อตฺตา จ โลโกจาติ อิมสฺส สุตฺตสฺส อาทิมฺหิ ปาโฐ ทิสฺสติ ฯ
กลหชาตา วิวาทาปนฺนา อญฺญมญฺญํ มุขสตฺตีหิ วิตุทนฺตา วิหรนฺติ✎ ร่าง
te bhaṇḍanajātā kalahajātā vivādāpannā aññamaññaṁ mukhasattīhi vitudantā viharanti:
เอทิโส ธมฺโม เนทิโส ธมฺโม✎ ร่าง
‘ediso dhammo, nediso dhammo;
เนทิโส ธมฺโม เอทิโส ธมฺโมติ ฯ✎ ร่าง
nediso dhammo, ediso dhammo’”ti.
อญฺญติตฺถิยา ภิกฺขเว ปริพฺพาชกา อนฺธา อจกฺขุกา✎ ร่าง
“Aññatitthiyā, bhikkhave, paribbājakā andhā acakkhukā;
อตฺถํ น ชานนฺติ อนตฺถํ น ชานนฺติ ธมฺมํ น ชานนฺติ อธมฺมํ น ชานนฺติ✎ ร่าง
atthaṁ na jānanti anatthaṁ na jānanti, dhammaṁ na jānanti adhammaṁ na jānanti.
เต อตฺถํ อชานนฺตา อนตฺถํ อชานนฺตา ธมฺมํ อชานนฺตา อธมฺมํ
อชานนฺตา ภณฺฑนชาตา กลหชาตา วิวาทาปนฺนา อญฺญมญฺญํ
มุขสตฺตีหิ วิตุทนฺตา วิหรนฺติ✎ ร่าง
Te atthaṁ ajānantā anatthaṁ ajānantā, dhammaṁ ajānantā adhammaṁ ajānantā bhaṇḍanajātā kalahajātā vivādāpannā aññamaññaṁ mukhasattīhi vitudantā viharanti:
เอทิโส ธมฺโม เนทิโส ธมฺโม✎ ร่าง
‘ediso dhammo, nediso dhammo;
เนทิโส ธมฺโม เอทิโส ธมฺโมติ ฯ✎ ร่าง
nediso dhammo, ediso dhammo’”ti.
อถ โข ภควา เอตมตฺถํ วิทิตฺวา
ตายํ เวลายํ อิมํ อุทานํ อุทาเนสิ✎ ร่าง
Atha kho bhagavā etamatthaṁ viditvā tāyaṁ velāyaṁ imaṁ udānaṁ udānesi:
Then, understanding this matter, on that occasion the Buddha expressed this heartfelt sentiment:
อิเมสุ กิร สชฺชนฺติ✎ ร่าง
“Imesu kira sajjanti,
“Some ascetics and brahmins, it seems,
เอเก สมณพฺราหฺมณา✎ ร่าง
eke samaṇabrāhmaṇā;
cling to these things.
อนฺตรา จ ๑- วิสีทนฺติ✎ ร่าง
Antarāva visīdanti,
They founder in mid-stream,
อปฺปตฺวา ว ตโมคธนฺติ ฯ✎ ร่าง
appatvāva tamogadhan”ti.
without reaching that objective.”
—
Udāna 6.6
Heartfelt Sayings 6.6