เตน โข ปน สมเยน รญฺโญ ปเสนทิสฺส โกสลสฺส โกฏฺฐาคาเร
สมณสฺส วา พฺราหฺมณสฺส วา สปฺปิสฺส วา เตลสฺส วา ยาวทตฺถํ
ปาตุํ ทียติ โน นีหริตุํ ฯ✎ ร่าง
Tena kho pana samayena rañño pasenadissa kosalassa koṭṭhāgāre samaṇassa vā brāhmaṇassa vā sappissa vā telassa vā yāvadatthaṁ pātuṁ dīyati, no nīharituṁ.
Now at that time ghee and oil were being given away to any ascetic or brahmin at the storehouse of King Pasenadi of Kosala. But it was only to drink there, not to take away.
อ้างอิงPTS 14 · พุทธชยันตี 24.156
อถ โข ตสฺส ปริพฺพาชกสฺส เอตทโหสิ✎ ร่าง
Atha kho tassa paribbājakassa etadahosi:
Knowing this, the wanderer thought,
รญฺโญ โข ปน ปเสนทิสฺส โกสลสฺส โกฏฺฐาคาเร สมณสฺส
วา พฺราหฺมณสฺส วา สปฺปิสฺส วา เตลสฺส วา ยาวทตฺถํ ปาตุํ
ทียติ โน นีหริตุํ✎ ร่าง
“rañño kho pana pasenadissa kosalassa koṭṭhāgāre samaṇassa vā brāhmaṇassa vā sappissa vā telassa vā yāvadatthaṁ pātuṁ dīyati, no nīharituṁ.
ยนฺนูนาหํ ๔- รญฺโญ ปเสนทิสฺส โกสลสฺส
โกฏฺฐาคารํ คนฺตฺวา เตลสฺส ยาวทตฺถํ ปิวิตฺวา ฆรํ อาคนฺตฺวา
อุคฺคิริตฺวาน ๕- ทเทยฺยํ ยํ อิมิสฺสา วิชาตาย ภวิสฺสตีติ ฯ✎ ร่าง
Yannūnāhaṁ rañño pasenadissa kosalassa koṭṭhāgāraṁ gantvā telassa yāvadatthaṁ pivitvā gharaṁ āgantvā ucchadditvāna dadeyyaṁ, yaṁ imissā vijātāya bhavissatī”ti.
“Why don’t I go to the king’s storehouse, drink as much oil as I can, then come home and throw it up so it can be used for the delivery?”
อถ โข โส ปริพฺพาชโก รญฺโญ ปเสนทิสฺส โกสลสฺส
โกฏฺฐาคารํ คนฺตฺวา เตลสฺส ยาวทตฺถํ ปิวิตฺวา ฆรํ อาคนฺตฺวา
@เชิงอรรถ: ๑ โป. อุปชฺช วิชญฺญา ฯ ๒ ม. ยุ. ตํ ฯ ๓ ม. โภติ ฯ ๔ โป. กิสฺส นุโข ฯ@๕ โป. อุจฺฉิทิตฺวาน ฯ ม. อุจฺฉทฺทิตฺวาน ฯ
เนว สกฺโกติ อุทฺธํ กาตุํ น ปน อโธ ฯ✎ ร่าง
Atha kho so paribbājako rañño pasenadissa kosalassa koṭṭhāgāraṁ gantvā telassa yāvadatthaṁ pivitvā gharaṁ āgantvā neva sakkoti uddhaṁ kātuṁ, na pana adho.
Then he did just that. But when he got home he was unable to either bring it up or pass it out.
อ้างอิงสยามรัฐ 25.92 · ฉัฏฐสังคายนา 47.84
โส ทุกฺขาหิ ติปฺปาหิ ๑-
กฏุกาหิ เวทนาหิ ผุฏฺโฐ อาวฏฺฏติ ปริวฏฺฏติ จ ฯ✎ ร่าง
So dukkhāhi tibbāhi kharāhi kaṭukāhi vedanāhi phuṭṭho āvaṭṭati parivaṭṭati.
He rolled to and fro, suffering painful, sharp, severe, acute feelings.
อถ โข
ภควา ปุพฺพณฺหสมยํ นิวาเสตฺวา ปตฺตจีวรมาทาย สาวตฺถึ
ปิณฺฑาย ปาวิสิ ฯ✎ ร่าง
Atha kho bhagavā pubbaṇhasamayaṁ nivāsetvā pattacīvaramādāya sāvatthiṁ piṇḍāya pāvisi.
Then the Buddha robed up in the morning and, taking his bowl and robe, entered Sāvatthī for alms.
อทฺทสา โข ภควา ตํ ปริพฺพาชกํ ทุกฺขาหิ
ติปฺปาหิ กฏุกาหิ เวทนาหิ ผุฏฺฐํ อาวฏฺฏมานํ ปริวฏฺฏมานํ ฯ✎ ร่าง
Addasā kho bhagavā taṁ paribbājakaṁ dukkhāhi tibbāhi kharāhi kaṭukāhi vedanāhi phuṭṭhaṁ āvaṭṭamānaṁ parivaṭṭamānaṁ.
He saw the wanderer in agony.
อถ โข ภควา เอตมตฺถํ วิทิตฺวา ตายํ เวลายํ อิมํ
อุทานํ อุทาเนสิ✎ ร่าง
Atha kho bhagavā etamatthaṁ viditvā tāyaṁ velāyaṁ imaṁ udānaṁ udānesi:
Then, understanding this matter, on that occasion the Buddha expressed this heartfelt sentiment:
สุขิโน วต เย อกิญฺจนา✎ ร่าง
“Sukhino vata ye akiñcanā,
“Oh! How happy are those with nothing!
เวทคุโน หิ ชนา อกิญฺจนา✎ ร่าง
Vedaguno hi janā akiñcanā;
Hence knowledge masters are people with nothing.
สกิญฺจนํ ปสฺส วิหญฺญมานํ✎ ร่าง
Sakiñcanaṁ passa vihaññamānaṁ,
See how troubled are those with attachments,
ชโน ชนสฺมึ ๒- ปฏิพทฺธจิตฺโตติ ๓- ฯ✎ ร่าง
Jano janasmiṁ paṭibandhacitto”ti.
a person bound tight to people.”
—
Udāna 2.7
Heartfelt Sayings 2.7