‹ กลับ
จาตุมสูตร
เล่ม ๑๓ — มัชฌิมนิกาย มัชฌิมปัณณาสก์ · ข้อ 191 · ม.ม. ๑๓/๓๕๐๘ ↗
👁 การแสดงผล
แตะเพื่อเปิด/ปิดแต่ละส่วน
เนื้อความทั้งข้อ
[๑๙๑] ดูกรภิกษุทั้งหลาย ก็ภัยเพราะคลื่นเป็นไฉน ดูกรภิกษุทั้งหลาย กุลบุตรบางคน ในโลกนี้ มีศรัทธาออกบวชเป็นบรรพชิต ด้วยคิดว่า เราเป็นผู้อันชาติ ชรา มรณะ โสกะ ปริเทวะ ทุกข์ โทมนัส อุปายาส ครอบงำแล้ว เป็นผู้อันทุกข์ครอบงำแล้ว เป็นผู้อันทุกข์ ท่วมทับแล้ว ทำไฉน การทำที่สุดแห่งกองทุกข์ทั้งสิ้นนี้ จะพึงปรากฏได้ เพื่อนพรหมจรรย์ทั้งหลาย ย่อมตักเตือนสั่งสอนกุลบุตรนั้น ผู้บวชแล้วอย่างนั้นว่า ท่านพึงก้าวไปอย่างนี้ ท่านพึงถอยกลับ อย่างนี้ ท่านพึงแลอย่างนี้ ท่านพึงเหลียวอย่างนี้ ท่านพึงคู้เข้าอย่างนี้ ท่านพึงเหยียดออกอย่างนี้ ท่านพึงทรงสังฆาฏิ บาตรและจีวรอย่างนี้ กุลบุตรนั้นย่อมมีความดำริอย่างนี้ว่า เมื่อก่อนเราเป็น คฤหัสถ์ ย่อมตักเตือนบ้าง สั่งสอนบ้าง ซึ่งคนอื่น ก็ภิกษุเหล่านี้ เพียงคราวบุตรคราวหลาน ของเรา ยังมาสำคัญการที่จะพึงตักเตือนพร่ำสอนเรา เขาจึงบอกคืนสิกขาสึกไป ดูกรภิกษุทั้งหลาย กุลบุตรผู้นี้เรากล่าวว่า กลัวแต่ภัยเพราะคลื่น แล้วบอกคืนสิกขาสึกไป ดูกรภิกษุทั้งหลาย คำว่า ภัยเพราะคลื่นนี้ เป็นชื่อของความคับใจด้วยสามารถความโกรธ.
เทียบรายประโยค (12 ประโยค)
mn67:16.1 #
กตมญฺจ ภิกฺขเว อุมฺมิภยํ✎ ร่าง
Katamañca, bhikkhave, ūmibhayaṁ?
And what, mendicants, is the danger of waves?
อ้างอิงสยามรัฐ 13.199 · พุทธชยันตี 11.212
mn67:16.2 #
อิธ ภิกฺขเว เอกจฺโจ กุลปุตฺโต สทฺธา ๕- อคารสฺมา อนคาริยํ ปพฺพชิโต โหติ✎ ร่าง
Idha, bhikkhave, ekacco kulaputto saddhā agārasmā anagāriyaṁ pabbajito hoti:
It’s when a gentleman has gone forth out of faith from the lay life to homelessness, thinking:
mn67:16.3 #
โอติณฺโณมฺหิ ชาติยา ชราย มรเณน ๖- โสเกหิ ปริเทเวหิ ทุกฺเขหิ โทมนสฺเสหิ อุปายาเสหิ ทุกฺโขติณฺโณ ทุกฺขปเรโต✎ ร่าง
‘otiṇṇomhi jātiyā jarāya maraṇena sokehi paridevehi dukkhehi domanassehi upāyāsehi dukkhotiṇṇo dukkhapareto;
‘I’m swamped by rebirth, old age, and death; by sorrow, lamentation, pain, sadness, and distress. I’m swamped by suffering, mired in suffering.
mn67:16.4 #
อปฺเปวนาม อิมสฺส เกวลสฺส ทุกฺขกฺขนฺธสฺส อนฺตกิริยา ปญฺญาเยถาติ ฯ✎ ร่าง
appeva nāma imassa kevalassa dukkhakkhandhassa antakiriyā paññāyethā’ti.
Hopefully I can make an end to this entire mass of suffering.’
mn67:16.5 #
ตเมนํ ตถา ปพฺพชิตํ สมานํ สพฺรหฺมจารี โอวทนฺติ อนุสาสนฺติ✎ ร่าง
Tamenaṁ tathā pabbajitaṁ samānaṁ sabrahmacārī ovadanti, anusāsanti:
When they’ve gone forth, their spiritual companions advise and instruct them:
mn67:16.6 #
เอวนฺเต อภิกฺกมิตพฺพํ เอวนฺเต ปฏิกฺกมิตพฺพํ เอวนฺเต อาโลกิตพฺพํ เอวนฺเต วิโลกิตพฺพํ เอวนฺเต สมฺมิญฺชิตพฺพํ เอวนฺเต ปสาริตพฺพํ เอวนฺเต สงฺฆาฏิปตฺตจีวรํ ธาเรตพฺพนฺติ ฯ✎ ร่าง
‘evaṁ te abhikkamitabbaṁ, evaṁ te paṭikkamitabbaṁ, evaṁ te ālokitabbaṁ, evaṁ te vilokitabbaṁ, evaṁ te samiñjitabbaṁ, evaṁ te pasāritabbaṁ, evaṁ te saṅghāṭipattacīvaraṁ dhāretabban’ti.
‘You should go out like this, and come back like that. You should look to the front like this, and to the side like that. You should contract your limbs like this, and extend them like that. This is how you should bear your outer robe, bowl, and robes.’
mn67:16.7 #
ตสฺส เอวํ โหติ✎ ร่าง
Tassa evaṁ hoti:
They think:
mn67:16.8 #
มยํ ๗- ปุพฺเพ อคาริยภูตา สมานา อญฺเญ โอวทามปิ ๘- อนุสาสามปิ✎ ร่าง
‘mayaṁ kho pubbe agāriyabhūtā samānā aññe ovadāma, anusāsāma.
‘Formerly, as laypeople, we advised and instructed others.
mn67:16.9 #
อิเม ปนมฺหากํ ปุตฺตมตฺตา มญฺเญ นตฺตมตฺตา มญฺเญ อเมฺห ๑๐- โอวทิตพฺพํ @เชิงอรรถ: ๑ ม. จาติ. ฯ ๒ ม. อีมิภยํ ฯ สี. ยุ. อูมิภยํ ฯ ๓. โป. สุํสุกาภยํ ฯ สพฺพตฺถ@อิทิสเมว ฯ ๔ ม. โขสทฺโท นตฺ ฯ ๕ ถิโป. สทฺโธ ฯ สพฺพตฺถ อีทิสเมว ฯ@๖ สี. ชรามรเณน ฯ ๗. ม. ยุ. มยํ โข ฯ ๘-๙ ม. ปิสทฺโท นตฺถิ ฯ ๑๐ ม. เอวํ ฯ อนุสาสิตพฺพํ มญฺญนฺตีติ ฯ✎ ร่าง
Ime panamhākaṁ puttamattā maññe, nattamattā maññe, amhe ovaditabbaṁ anusāsitabbaṁ maññantī’ti.
And now these mendicants—who you’d think were our children or grandchildren—imagine they can advise and instruct us!’
mn67:16.10 #
โส สิกฺขํ ปจฺจกฺขาย หีนายาวตฺตติ ฯ✎ ร่าง
So sikkhaṁ paccakkhāya hīnāyāvattati.
They resign the training and return to a lesser life.
mn67:16.11 #
อยํ วุจฺจติ ภิกฺขเว อุมฺมิภยสฺส ภีโต สิกฺขํ ปจฺจกฺขายาวตฺโต ๑- ฯ✎ ร่าง
Ayaṁ vuccati, bhikkhave, ūmibhayassa bhīto sikkhaṁ paccakkhāya hīnāyāvatto.
This is called a mendicant who resigns the training and returns to a lesser life for fear of the danger of waves.
mn67:16.12 #
อุมฺมิภยนฺติ โข ภิกฺขเว โกธุปายาสสฺเสตํ อธิวจนํ ฯ✎ ร่าง
‘Ūmibhayan’ti kho, bhikkhave, kodhupāyāsassetaṁ adhivacanaṁ.
‘Danger of waves’ is a term for anger and distress.
‹ กลับสารบัญ เล่ม ๑๓ — มัชฌิมนิกาย มัชฌิมปัณณาสก์
ความน่าเชื่อถือ: ✓ ทางการ 🤖 AI จับคู่ ✎ ร่าง — "ร่าง" คือจับคู่อัตโนมัติ อาจคลาดเคลื่อน ยังไม่ตรวจทาน