ตเมนํ ภิกฺขเว ยโม ราชา ปฐมํ เทวทูตํ สมนุยุญฺชิตฺวา
สมนุคฺคาหิตฺวา สมนุภาสิตฺวา ทุติยํ เทวทูตํ สมนุยุญฺชติ สมนุคฺคาหติ
สมนุภาสติ✎ ร่าง
Tamenaṁ, bhikkhave, yamo rājā paṭhamaṁ devadūtaṁ samanuyuñjitvā samanugāhitvā samanubhāsitvā dutiyaṁ devadūtaṁ samanuyuñjati samanugāhati samanubhāsati:
Then King Yama grills them about the second messenger of the gods.
อมฺโภ ปุริส น ตฺวํ อทฺทส มนุสฺเสสุ ทุติยํ เทวทูตํ
ปาตุภูตนฺติ ฯ✎ ร่าง
‘ambho purisa, na tvaṁ addasa manussesu dutiyaṁ devadūtaṁ pātubhūtan’ti?
‘My man, did you not see the second messenger of the gods that appeared among human beings?’
โส เอวมาห✎ ร่าง
So evamāha:
He says,
นาทฺทสํ ภนฺเตติ ฯ✎ ร่าง
‘nāddasaṁ, bhante’ti.
‘I saw nothing, sir.’
ตเมนํ ภิกฺขเว ยโม
ราชา เอวมาห✎ ร่าง
Tamenaṁ, bhikkhave, yamo rājā evamāha:
King Yama says to them,
อมฺโภ ปุริส น ตฺวํ อทฺทส มนุสฺเสสุ อิตฺถึ วา ปุริสํ วา
อสีติกํ วา นวุติกํ วา วสฺสสติกํ วา ชาติยา ชิณฺณํ โคปานสิวงฺกํ โภคฺคํ
ทณฺฑปรายนํ ปเวธมานํ คจฺฉนฺตํ อาตุรํ คตโยพฺพนํ ขณฺฑทนฺตํ ปลิตเกสํ
วิลูนํ ขลิตํสิรํ วลีนํ ติลกาหตคตฺตนฺติ ฯ✎ ร่าง
‘ambho purisa, na tvaṁ addasa manussesu itthiṁ vā purisaṁ vā (…) jiṇṇaṁ gopānasivaṅkaṁ bhoggaṁ daṇḍaparāyanaṁ pavedhamānaṁ gacchantaṁ āturaṁ gatayobbanaṁ khaṇḍadantaṁ palitakesaṁ vilūnaṁ khalitasiraṁ valinaṁ tilakāhatagattan’ti?
‘My man, did you not see among human beings an elderly woman or a man—eighty, ninety, or a hundred years old—bent double, crooked, leaning on a staff, trembling as they walk, ailing, past their prime, with teeth broken, hair grey and scanty or bald, skin wrinkled, and limbs blotchy?’
โส เอวมาห✎ ร่าง
So evamāha:
He says,
อทฺทสํ ภนฺเตติ ฯ✎ ร่าง
‘addasaṁ, bhante’ti.
‘I saw that, sir.’
ตเมนํ ภิกฺขเว ยโม ราชา เอวมาห✎ ร่าง
Tamenaṁ, bhikkhave, yamo rājā evamāha:
King Yama says to them,
อ้างอิงสยามรัฐ 14.337 · ฉัฏฐสังคายนา 14.219
อมฺโภ ปุริส ตสฺส เต วิญฺญุสฺส
สโต มหลฺลกสฺส น เอตทโหสิ✎ ร่าง
‘ambho purisa, tassa te viññussa sato mahallakassa na etadahosi—
‘My man, did it not occur to you—being sensible and mature—
อหมฺปิ โขมฺหิ ชราธมฺโม ชรํ
อนตีโต หนฺทาหํ กลฺยาณํ กโรมิ กาเยน วาจาย มนสาติ ฯ✎ ร่าง
ahampi khomhi jarādhammo, jaraṁ anatīto. Handāhaṁ kalyāṇaṁ karomi kāyena vācāya manasā’ti?
“I, too, am liable to grow old. I’m not exempt from old age. I’d better do good by way of body, speech, and mind”?’
โส เอวมาห✎ ร่าง
So evamāha:
He says,
นาสกฺขิสฺสํ ภนฺเต ปมาทสฺสํ ภนฺเตติ ฯ✎ ร่าง
‘nāsakkhissaṁ, bhante, pamādassaṁ, bhante’ti.
‘I couldn’t, sir. I was negligent.’
ตเมนํ ภิกฺขเว
ยโม ราชา เอวมาห✎ ร่าง
Tamenaṁ, bhikkhave, yamo rājā evamāha:
King Yama says to them,
อมฺโภ ปุริส ปมาทวตาย น กลฺยาณมกาสิ
กาเยน วาจาย มนสา✎ ร่าง
‘ambho purisa, pamādavatāya na kalyāṇamakāsi kāyena vācāya manasā.
‘My man, because you were negligent, you didn’t do good by way of body, speech, and mind.
ตคฺฆ ตฺวํ อมฺโภ ปุริส ตถา กริสฺสนฺติ ยถาตํ
ปมตฺตํ✎ ร่าง
Taggha tvaṁ, ambho purisa, tathā karissanti yathā taṁ pamattaṁ.
Well, they’ll definitely punish you to fit your negligence.
ตํ โข ปน เต เอตํ ปาปกมฺมํ เนว มาตรา กตํ น ปิตรา กตํ
น ภาตรา กตํ น ภคินิยา กตํ น มิตฺตามจฺเจหิ กตํ น ญาติสาโลหิเตหิ
กตํ น สมณพฺราหฺมเณหิ กตํ น เทวตาหิ กตํ ตยาเวตํ ปาปกมฺมํ
กตํ ตฺวญฺเญเวตสฺส วิปากํ ปฏิสํเวทิสฺสสีติ ฯ✎ ร่าง
Taṁ kho pana te etaṁ pāpakammaṁ neva mātarā kataṁ na pitarā kataṁ na bhātarā kataṁ na bhaginiyā kataṁ na mittāmaccehi kataṁ na ñātisālohitehi kataṁ na samaṇabrāhmaṇehi kataṁ na devatāhi kataṁ, tayāvetaṁ pāpakammaṁ kataṁ, tvaññevetassa vipākaṁ paṭisaṁvedissasī’ti.
That bad deed wasn’t done by your mother, father, brother, or sister. It wasn’t done by friends and colleagues, by relatives and kin, by ascetics and brahmins, or by the deities. That bad deed was done by you alone, and you alone will experience the result.’